torsdag 12 maj 2011

Gaahhh men ge dig nu !!!

Sitter här och deppar och gråter ! Såå töntigt jag vet !
Alltså missförstå mig rätt men jag är såååå glad att det går bra för alla i min närhet när det gäller träning och/eller viktnedgång men för mig känns det bara skit på båda fronterna .
Alla når sina delmål ,får bättre tider, minskar i vikt och jag...jag står bara still !
Jag står still i vikt och mina träningsresultat står still , när jag försöker ta i och göra bättre resultat så tar det emot så mycket att jag ger upp på en gång...... Jag blir såå ARG !!!
Tankarna har till och med gått så långt att jag funderar på att sluta äta.
MEN dom suddas bort fort kan jag lova för mat det kan jag inte vara utan så är det, och ska man få en fin kropp så MÅSTE man äta.
Ska jag någon gång kunna göra resultat i träningen så MÅSTE jag äta.
Jag känner bara för att ge upp! Allt har stigit mig åt huvudet och nu mår jag bara skit,inget leende bara dessa dumma tankar dagarna i enda.
PRESERA MER!!!
GÅ NER MER!!!
PLATT MAGE;PLATT MAGE;PLATT MAGE!!!
Ju mer tankar desto mer mat och onyttiga saker stoppar jag i munnen.
Jag ser ju att för vissa funkar det och gå ner i vikt fast man äter godis och fikabröd och mycket mat. Men jag vet ju att så är det inte för mig men endå stoppar jag i mig en massa som jag inte ska och egentligen vill .
Varför kan jag inte bara säga NEJ TACK!!
Usch vad jag är besviken på mig själv .
Och hur lätt är det att välja en morot när alla andra sitter och äter glass eller choklad eller något annat gott.
Jag klarar inte den fajten!
Någon säger men ta en...ät ,det är ingen fara så mycket som du tränar...man måste få unna sig oxå....

Ja men bara för att din förbränning ligger på 200% eller för att du inte bryr dig om vad du stoppar i dig.
Jag försöker inte skylla på andra jag vet att det helt och hållet ligger på mig men just nu klarar jag inte den fajten och jag kommer inte närmare mina mål när jag hela tiden tappar fokus.

Och så får jag höra heeeela tiden:
- Men du behöver ju inte gå ner i vikt du är så smal och fin ju!
- Du är ju superfin som du är.
-Men du ska väl inte gå ner ännu mer i vikt?Det är inte snyggt om man är för smal .
- Du är fin som du är ,tänk på vad du har fått istället.....3 fina barn.

Suck... Tack för att alla bryr sig och tycker jag är fin som jag är, jag vet inte hur jag ska skriva för att inte det ska låta fel.Jag älskar min abarn och är supertacksam för att jag fått dom .
Men för att jag ska trivas med mig själv så vill jag ha en platt mage jag tycker det är snyggt och sexigt. Jag trivs inte med min mage som den är nu med en kant som putar ut ovanför bikinibyxan / trosorna eller byxorna.
Jag känner mig inte snygg och sexig.
Kunde jag få en platt mage utan att gå ner mer i vikt (vilket jag inte tror är möjligt)så skulle jag stanna där jag är nu, helt klart.
Och jag vet heller inte om det är möjligt att få en platt mage efter tre barn och en hel hög med alldeles för många kg.....men jag vill åtminstånne få prova och få se med egna ögon att det går eller inte!!
Går det inte, utan man alltid kommer ha skinn hängandes av att det har blivigt uttöjt av alla kg och graviditerer så jaa då är det så MEN då har jag allafall försökt.
Då får jag ändra mitt tankesätt då.

Kämparglöden har börjat slockna och jag tvivlar fast än jag så gärna vill...

Kampen fortsätter
bläää


1 kommentarer:

Blogger Sara sa...

Vännen min, vad du har det kämpigt just nu... Måste vara skitjobbigt... Om du vill prata vet du vart jag finns. Du ska veta att jag tror på dig och alla har upp och nedgångar. Kom ihåg att det var DU som inspirerade mig till att ta tag i min sakta men säkert stigande vikt, det var DU som tipsade mig om bodyrock och runkeeper och som har funnits med mig hela vägen till där jag är nu. Jag tror att du har rätt när du säger att du behöver ändra ditt tankesätt, kanske lägga fokus på nåt annat än den platta magen du eftersträvar. Fokusera på att försöka må så bra som möjligt efter omständigheterna, träna för att du vill och tycker det är kul, ät lite onyttigheter men med måttlighet (vilket jag om nån vet är suuupersvårt). Sen när du mår lite bättre kanske det är lättare att sätta in en högre växel? Ja, jag vet inte. Du måste ju själv följa ditt hjärta. Vet i alla fall att jag finns här och bryr mig. Kramar

12 maj 2011 kl. 09:32  

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida