Denna Hosta...

Ja det känns som jag kommer få dras med den länge.Jag hoppas att den går över fort men den går så långt ner i bröstet.
Träningen kommer jag få ta upp sakta men säkert så det inte blir lunginflamation eller något annat strul för då kan man få vänta på att få träna igen.
Jag får börja med promenader och känna mig för hur det känns,men det blir om ett par dagar.
Man får försöka se det positivt och nu får jag ju längta och har något att blicka fråmåt åt.
Fast det är ju inte världens lättaste för när jag väl får börja träna så får jag börja om från noll och sakta men säkert .
Det gäller att kämpa och hitta viljan och motivationen efter en sån här krasch eller vad man ska kalla det .
Känna sig för och framför allt LYSSNA på kroppen.
Våren är på ingång och så fort solen visar sig så vet jag att både viljan och motivationen kommer det gäller ju bara att hejda sig och inte gå ut för hårt.... "ler" (Carro i ett nötska) .
Det kändes riktigt TRIST att missa coren igår. Det är verkligen muskler som jag behöver träna och stärka.
Det var så himla roligt förra gången när jag och A var där för vi kände hur svaga vi var och kunde inget annat än skratta så det vart ju extra roligt då ju haha.

Oj vad tiden går..... dax att fixa käk.

/C